Dagstidningar tryckta på papper är ett utdöende media, åtminstone på lite längre sikt. Och det är ju gott och väl. Produktionen och distributionen av alla dessa kortlivade tidningar bör rimligtvis vara rätt påfrestande för miljön. Men vad ska morgontidningen ersättas av? Göteborgs-Posten kom i dagarna med sin lösning på det hela. Appen heter eGP och finns än så länge bara till iPad.

Jag prenumerar inte på någon morgontidning idag, främst eftersom jag oftast inte hinner läsa den innan det är dags att bära bort den till pappersåtervinningen. Men jag brukar kolla gp.se, och andra media, via webb, rss eller Zite till morgonkaffet för att hålla mig ajour. GP:s iPhone-app har tyvärr haft en del irriterande brister, som att nyhetslistan allt som oftast innehåller gamla artiklar tidningen vill promota i flera dagar. Så hur fungerar nya eGP?

Jag gör ett test. Det finns olika sätt att köpa tidningen, antingen genom att lägga upp ett konto hos GP och köpa den därigenom eller genom att ladda hem eGP-appen och köpa tidningen via ett ”in-app”-köp. Det senare verkar smidigare så jag väljer att ladda hem dagens GP med den metoden. Lösnummer går loss på 15 kronor och en månads prenumeration 99 kronor. Nedladdningen går snabbt och snart har jag dagens tidning i iPaden.

Den digitala tidningen är identisk med den tryckta. Fördelen med det är att man får exakt samma tidning som någon som läser pappersvarianten, med samma bilder, sidospalter och, för den delen, samma annonser. Att formatet känns igen gör kanske också att övergången mellan en papperskopia och en digital kopia blir enklare att ta till sig. Men i praktiken är tidningsformatet för stort för iPaden och rätt omständligt att hantera. För att kunna läsa en text måste man zooma in, flerspaltsupplägget gör att man får fingersurfa flitigt på sidan medan man läser och när man ska byta sida är det dags att zooma ut igen. Och sedan upprepa processen på nästa sida igen.

När man zoomar in skärps texten upp för att bli mer lättläst. Det fungerar dock rätt dåligt. Det tar lite för lång tid innan texten blir skarp, även på en iPad 2, och vid ett par tillfällen fungerade inte uppskärpningen alls förrän jag laddade om sidan. När vi ändå är inne på läsbarhet så har foton och illustration låg upplösning och är väldigt hårt komprimerade. Naturligtvis behöver det alltid vara en avvägning mellan bildkvalitet och filstorlek men här är är tyvärr bilderna såpass dåliga att de nästan blir oanvändbara. Framför allt gäller det om man vill läsa serierna längst bak i tidningen, belöningen för att man verkat vuxen och läst ekonomidelen. Den låga upplösningen gör dessvärre textrutorna oläsbara. Gissningsvis borde detta också drabba nyhetsgrafiken hårt, vilket gör det till ett än större problem. Bildkvaliteten är nog något som GP får se över framöver.

En fördel som digitala media har över tryckta dito är att man kan välja hur man ta till sig informationen. I eGP finns det en rad olika sätt att navigera i tidningen, vilket är bra. Dessutom finns det två sätt att läsa en artikel, det osmidiga som jag nämnde ovan och ett avskalat, mer lättläst läge, vilket är att föredra åtminstone för de lite längre artiklarna. En annan fördel med digitala media är möjligheten att söka i materialet. Det kan man förstås göra även här, men sökfunktionen är väldigt, väldigt begränsad.

Nya elektroniska GP är inte så tokig, men det finns en hel del svagheter som tyvärr inte vägs upp av fördelarna. Jag tror heller inte att framtiden för digitala tidningar ligger i en PDF-version av papperstidningen, vilket det här i grund och botten är. Varje media har sina för- och nackdelar. En gammal tidning kan jag slå in porslin med, vilket är svårt att göra med en iPad utan att krossa både koppar och platta. En elektronisk artikel kan jag enkelt dela med andra som kan vara intresserade av den, vilket är knepigare med en papperstidning. När man rakt av för över material från ett media till ett annat riskerar man att främst få med nackdelarna från båda. eGP känns tyvärr som en produkt jag varken kan slå in porslin med eller sprida vidare i mina nätverk.

Vad borde man gjort annorlunda i Göteborgspolitiken? Hur borde staden planeras? Mistra Urban Futures, ett forskningscentrum kring hållbar stadsutveckling, har tagit fram en iPad-app där du själv kan prova att styra stadsutvecklingen från 1972-2021. Appen är ett slags mycket förenklat SimCity med Göteborgsfokus (inget för Stockholmare alltså, ni får göra en egen, varför inte om nya Slussen…) Det hela är naturligtvis väldigt förenklat, och appen verkar vara något framstressad då den innehåller en del buggar och textfel, men det är ändå rätt kul att sätta sig in i vilka beslut och prioriteringar som ligger till grund för hur en stad utvecklas. Och det är nog väckandet av det intresset som är appens främsta syfte gissar jag.

Appen 2021 i App Store

Hur det gick för mig? Göteborgarna verkar bli rätt nöjda med mig vid rodret, även om det var en tuffa tongångar i Frölunda under lång tid. Dock ökade arbetslösheten från noll till åtta procent under tiden, vilket inte tycks ha påverkat slutresultatet så värst. En aning förenklat som sagt…

Jag började nyligen använda en iPad. En, av rätt många, saker man kan göra är naturligtvis att läsa böcker på den. Men hur bra fungerar det egentligen?

För att testa köper jag min första e-bok, via iBooks. Inköpet är precis så smidigt som man kan förvänta sig, det vill säga lika farligt lätt som att köpa en låt i iTunes eller ett program i App Store. Farligt i så måtto att jag säkert lätt skaffar fler än jag hinner läsa. Men, det gör jag ju med pappersböcker också för den delen.

Hursomhelst, min första bok på paddan blir ”At Home” av Bill Bryson. Det kanske hade varit logiskt med Steve Jobs-biografin, men Brysons bok verkade klart roligare. För en del år sedan skrev Bryson om nästan allting i den passande betitlade ”En kortfattad historik över nästan allting”. I ”At Home” håller han sig på hemmaplan, men lyckas utifrån hemmets rum och funktioner berätta fascinerande om den historia och den teknikutvecklng som gett oss mycket av det vi idag tar för givet i våra villor och lägenheter. Men det var inte innehållet utan de mer praktiska delarna av läsupplevelsen jag skulle prata om här.

Det är onekligen lite ovant att läsa en bok på en surfplatta istället för på papper. Till att börja med behöver jag mina glasögon. Okej, min optiker tycker visserligen att jag alltid ska ha dem på mig, men det är säkert bara ett trick för att jag ska köpa fler glasögon, eller vad tror ni? Så jag använder dem bara när jag sitter framför en skärm (vilket förvisso blir nästan alltid när jag tänker efter) och när jag kör bil. Och nu då även när jag läser böcker. Det är väl gissningsvis skenet från skärmen, och den lägre upplösningen, som gör det mer ansträngande för ögonen att läsa längre tid på en surfplatta än på papper.

En annan distraktionskälla är själv ipaden. ”Bakom” min bok finns ju alla andra appar, webbar och leksaker som ropar på min uppmärksamhet. Blir jag distraherad av en pocketbok behöver jag byta media och det är en lite längre sträcka dit. På paddan är det samma handlag för att bläddra blad som, tja, att besöka Facebook, kolla mail eller lägga det perfekta ordet i Wordfeud. Det kräver alltså mer disciplin även för att läsa en bok nuförtiden. Men jag gissar att det är en vanesak det också. Den bok jag börjat läsa är så fascinerande så den lyckas ändå hålla mitt intresse. En intressant detalj är att jag inte vet hur många sidor min bok är på. Sidantalet ändrar sig ju beroende på storleken på typsnittet och åt vilket håll jag vänder ipadden.

Att läsa i sängen är också lite mer omständligt, men nattläget gör det sena läsandet mindre störande för en sovande sambo än en tänd lampa vilket inte är så tokigt. Överlag är jag rätt positivt inställd till iPaden som litteraturbärare. Och än bättre tror jag det blir framöver med eböcker som ersättare för tunga faktaböcker, vilket är en väg som också Apple vill göra en satsning på med nya iBooks2. Hur just den satsningen slår ut i verkligheten återstår väl att se, men det finns säkert en hel del träd som ser fram emot att slippa bli textböcker.

Nackdelar:

• tyngre än en pocket
• mer ömtålig än en pocket, och dyrare att tappa i golvet
• sämre upplösning än tryckt text
• funkar dåligt att bada med
• har inte hitta något sätt att kopiera citat och anteckningar

Fördelar:

• kan fyllas med hur många böcker som helst, och blir inte tyngre att bära
• billigare än pocket (åtminstone i just det här fallet: 75:- i ITunes Store, 139:- i Pocketshop på stan)
• lätt att lägga bokmärken
• kan enkelt gör markeringar och anteckningar. Perfekt för faktaböcker.
• Textstorlek och typsnitt kan ändras efter önskemål

Sista meddelandet skickades för 358 dagar sedan, och det var en automatiserad träningsrapport från Endomondo-appen.

Was out walking 7.42 km with #Endomondo.

Det kanske avslöjar att det inte bara är twitter utan även motionen som varit vilande det senaste året. Nu ska också både träning och twitter på nytt få lagom doser av min uppmärksamhet igen.

För drygt ett år sedan flyttade vi från Luleå till Göteborg, bytte jobb och hade på det stora hela en del annat för oss. Tiden att hinna följa det allt mastigare twitterflödet fanns helt enkelt inte och jag hade inte heller så mycket intressant att berätta om. Så jag lade helt enkelt Twitter på hyllan ett tag.

Men nu är jag åter lite sugen på att ta upp kvitterpinnen igen. Fortfarande finns en hel rad följande kvar, vad de nu gör där, och att komma igång var inte svårare än att byta min profiltext mot något mindre avskedsbetonat än den tidigare.

Eftersom jag bytt stad, fått lite nya nätverk med mera passar jag på att uppdatera vilka jag följer också. En orsak till att jag slutade för ett år sedan var att flödet blev lite för intensivt och, i ärlighetens namn, ibland mindre intressant att följa. Så nystarten innebär att nya bekantskaper följs och att sådana som försvunnit från radarn får lämna platsen fri.

Till det senare testade jag tjänsten TwitCleaner med gott resultat, även om sajten i sig inte kom helt överens med min surfplatta. Antalet följda tweeps sjönk från 453 till 380 vilket känns som en bra start för att åter börja plocka in nya personer i flödet allt eftersom de dyker upp.

Nu återstår ju bara den lilla detaljen kring vad jag ska skriva på Twitter också, men det får väl lösa sig efter hand. Ungefär som den här bloggen kan man tänka sig.

Hej Twitter! Har det hänt något sen sist?

Jag finns förresten på @hallgren för den som är hugad att ta kontakt den vägen.

Det är väl i och för sig gott nog, inte minst eftersom jag själv återvänt till bloggen när jag varit baksugen och behövt något av recepten, men det kan ju vara intressant att skriva om andra saker också. Så här kommer en form av avsiktsförklaring för den här bloggens framtid:

1) Hus och hem
Min sambo och jag har köpt hus för första gången, och vi väntar just nu allt mer otåligt på tillträdesdagen i mars. Huset är en fantastisk trävilla byggd 1907 mitt i ett mindre samhälle söder om Borås. Huset renoverades senast på sextiotalet med det för den tiden sedvanligt destruktivt resultatet. Mycket charm finns ändå fortfarande kvar i huset och mer av den varan ska vi se till att antingen återställa (om vi kan ta reda på hur det en gång såg ut) eller nyskapa i passande stil. Huset kommer ta mycket av både tid och energi framöver, så gissningsvis kommer den här bloggen också reflektera detta.

2) Webb med mera
Jag jobbar med webb och tycker att det händer fantastiskt mycket spännande inom detta område, så under den här kategorin kommer det hamna sådant som rör webb, sociala media, nya(re) sätt att kommunicera och ta till sig information, bra online-verktyg samt gissningsvis en och annan teknisk pryl. För vem gillar inte prylar?

3) Film och teve
Ett av mina stora intressen är film och teve. Jag är med och driver filmsajten russin.nu, även om jag alltför sällan skriver något där. Sajten är nu inne på sitt tolfte år, vilket är lätt imponerande. Andra saker som är imponerande är våra närmare 1800 filmrecensioner och det faktum att vi aldrig ens försökt tjäna en krona på sajten. På den här bloggen kommer det nog mest bli länkar till russin.nu i kategorin. film och teve.

4) Mat och dryck
Bloggen har som sagt hittills bestått av ett gäng recept, och gissningsvis kan det då och då dyka upp nya sådana också. I första hand är de väl till för mig själv, så att jag kan laga sådant jag gillade fler gånger utan att behöva leta ihjäl mig efter receptet. Men om någon annan har glädje av dem också, så mycket bättre.

5) Någonting helt annat…
Och som så ofta, kanske det visar sig att bloggen istället kommer handla om något helt annat än det jag skissat på ovan. Och vad gör väl det. Dirk Gently, författaren Douglas Adams holististiska detektiv, hade ett unikt sätt att navigera i trafiken. Han valde ut en medtrafikant och följde helt enkelt efter denna. Han kom oftast inte dit han skulle, men han kanske kom dit han var behövd. Så kan det mycket väl bli även här. Vi får hoppas att det blir bra, kanske till och med roande och intressant, hur det än blir med den saken.

Väl mött framöver!

Recension av ”Sucker Punch” på russin.nu

Årsbästalistan på russin.nu

Av ingredienserna nedan blir det ca 20 kakor. Gör gärna en större sats på en gång om du vill. Jag var inte säker på hur cashewnötterna skulle funka i sammanhanget, så jag nöjde mig med en mindre provomgång.

INGREDIENSER

• 100 g hel sötmandel
• 50 g cashewnötter, saltade och rostade
• 4 dl vetemjöl
• 2 dl strösocker
• Skalet från 1 st apelsin
• 0.5 st vaniljstång
• 0.25 tsk bakpulver
• 2 st ägg

TILLREDNING

1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Skålla mandeln, dvs låt den ligga i kokande vatten en stund. Skala mandlarna och lägg dem på en plåt. Låt mandlarna rosta i ugnen tills de fått lite färg.
3. Hacka mandel och cashewnötter grovt
4. Tvätta apelsinen och riv skalet fint
5. Blanda ihop de torra ingredienserna samt apelsinskal och nötter på ett bakbord
6. Gör en grop i mitten av mjölhögen och knäck i de två äggen (i stil med hur man gör färsk pasta alltså)
7. Blanda ihop till en smidig deg och forma denna till två längder.
8. Lägg längderna på en plåt och sätt in i ugnen i 15-20 minuter
9. Ta ut plåten när degen fått färg. Skär upp längderna i sneda centimeterbreda skivor.
10. Sänk värmen till 120 grader och sätt tillbaka de uppskurna skivorna i ugnen så att de får torka i 25-30 minuter.

Klart! Låt skorporna svalna och förvara dem därefter i en lufttät burk. När det är dags för provsmakning, gör det tillsammans med en god kopp kaffe. Detta är skorpor som verkligen mår bra av att doppas!

Julskinka « cuddlecake.se.

Det här knäckebrödet passar utmärkt med smör och ost, men kommer verkligen till sin rätt med en bit saftig julskinka på.

INGREDIENSER
Ger ca 30 knäckebröd

• 100 gram jäst
• 100 gram margarin
• 5 dl fingervarmt vatten
• 1 tsk salt
• 1 tsk anis
• 4,5 dl grahamsmjöl
• 9 dl vetemjöl

TILLREDNING

1. Smula ner jästen i en bunke
2. Häll över lite av det fingervarma vattnet och lös upp jästen
3. Häll i resten av vattnet och lägg i margarinet och låt detta smälta
4. Tillsätt mjölet (spara en del av vetemjölet till utbakningen) och rör ihop till en smidig deg
5. Låt degen jäsa under en handduk i ca 60 minuter
6. Sätt ugnen på 275 grader
7. Dela upp den färdigjästa degen i lagom stora bitar. Ca 20-30 beroende på hur stora knäckebröd du vill göra.
8. Ta en degbit och kavla den tunt, ca 2-3 mm, på ett mjölat bakbord. Lägg inte för mycket energi på att få till perfekt runda bröd. Det är bara charmigt när det ser hembakat ut.
9. Avsluta med att dra en kruskavel över den utkavlade degbiten. Detta ger dels en snyggare struktur till kakorna, dels gör det att de gräddas snabbare och utan att få luftbubblor.
10. Tryck ut ett hål i mitten av kakan. Jag använde ett centilitermått från barskåpet men alkoholfria alternativ som en äggkopp eller liknande brukar också gå bra. Hålen blir för övrigt goda kex, så lägg dem på bakplåten också.
11. Grädda plåten i nedre delen av ugnen tills kakorna har fått lite färg, vilket tar några få minuter. Låt kakorna kallna på galler. Repetera steg 8-11 tills degen är slut.

För att få till den riktigt gammaldags julstämningen kan man gärna hänga upp knäckebrödet på en stång eller, som här, direkt i gardinen.